Projektet drivs tillsammans med pastorsparet i Pingstförsamlingen i Lokichoggio, Michael och Sarah Edapal. De har valt ut familjer som de har förtroende för och som är villiga att ta in ett av gatubarnen var. Dessa hem ska bli en ny familj med trygghet och kärlek för resten av livet för barnen. Ett barn i familjehem behöver bidrag på 750-800 kr per månad för t. ex. mat, kläder och skolgång.
Lokichoggio är en stad i nordvästra hörnet av Kenya, 30 km från gränsen till Sydsudan och 50 km till gränsen mot Uganda. Staden var mycket viktig under kriget i Sudan då WHO och andra hjälporganisationer använde flygplatsen till matsändningar. Området har också ett av världens största flyktingläger. Nu har dock hjälpsändningarna avslutats och det finns ont om jobb i området.
Den dominerande folkgruppen i området är Turkana som försöker överleva på att bedriva boskapsskötsel och lite jordbruk. Jorden är tyvärr i det närmaste ökenlik och regnen kommer oregelbundet. Eftersom Turkana är halvnomadiska pastoralister (herdefolk) ingår i stort sett inte heller mycket odling i deras kultur.
De olika folkgrupperna Turkana i Kenya, Toposa i Sydsudan och Nyangatom i Sydsudan och Etiopien gör ofta raider för att stjäla boskap från varandra, oftast med dödlig utgång. Allt detta gör att många barn blir föräldralösa eller att föräldrar inte klarar av att försörja alla barnen. Då låter man släktingar ta hand om dem. De kan i sin tur råka ut för sjukdomar och till sist finns inget annan utväg för dessa barn än att börja tigga och stjäla mat på gatan. Malaria och aids är andra vanliga anledningar till att barn mister sina föräldrar och därför ofta hamnar på gatan. Det kan hända ända ner i 4-årsåldern.
Barnen på bilderna nedan har inget samband med projektet.